En liten glasbit hör inte hemma i en fot

Igår så hade vi en italiensk afton med våra vänner som vi ska till Italien med i sommar och det var vi ungdomar stod för maten. Det blev brushetta med tomat och mozzarella, Svamprisotto med timjan och till det marinerad kyckling, och avslutningsvis till dessert Pannacotta med färska jordgubbar och hallonsås. Tilda och Hanna fixade med dukningen, de vek små askar som även fungerade som placeringskort och skrev en menu som placerades inuti tillsammans med lite godis.








Jag har lagt märke till att om man bjuder på middag eller är bort bjuden så blir det lätt att man börjar prata mat och att diverse matlagningsprogram diskuteras. Det råder någon slags matlagningshysteri iallafall om man tittar i tv-tablån. Man berättar ivrigt om roliga människor som har varit med i halv åtta hos mig eller om hur ofantligt mycket Pär Moberg svettas under ett program. En stark åtta fick vi iallafall "betyg", och fick dessutom lite ärliga tips på vad som kunde gjorts bättre men också vad som var godast, lite kul att veta.

Avslutningsvis och under kvällen så råkade min syster tappa en glasskål som då gick i tusen bitar, det blev ett litet avbrott från middagen under tiden som man dammsög hela vardagsrummet. Det var ingen större fara förutom att risotton hann att svalna en aning. För att komma till saken, i morse när jag traskade om kring i rummet så lyckades jag trampa på en lite glasbit. Efter att försökt att få ut men utan att lyckas har jag nu fått en tid på vårdcentralen ikväll. Hu va ont det kan göra, jag ska ju till Kenya på onsdag och vill inte att det ska bli något krångel så det är nog bäst att det det säkra före det osäkra.

Här är några bilder från kvällen. Ha en fin söndag!